fredag 12 november 2010

Skräppost.

Fick veta att vissa av er som bett om inbjudan till bloggen fått min mail direkt i skräpposten (Va? Så sjukt fräckt av hotmail/gmail/den mail ni råkar använda).

Så, ni som bett om inbjudan men inte fått, maila igen så skickar jag en gång till!

måndag 1 november 2010

Valet och okvalet.

Nu har jag levt ett litet tag utan bloggen. Väldigt märklig känsla. Jag tänker fortfarande, efter en månad eller så, fortfarande händelser i blogginlägg. En skönt ord av Tage (åh, det ska jag skriva ned), ett utspillt durkslag med pasta (ha, det här ska jag fota och lägga upp med den där kommentaren av Lage), en sorglig vakennatt (måste, måste, måste skriva av mig), samtidigt som jag någonstans börjat ogilla att befinna mig just här, där alla kan läsa. Ett ivrig länkande av bloggen på exempelvis facebook kom liksom tillbaka och slog mig i magen. Jag gillar att skriva. Jag gillar att ni läser. Men jag gillar inte att människor utanför min lilla bloggkrets av nära vänner och kompisbloggare har sådan ofantlig koll på mig, vilket givetvis jag bara har mig själv att skylla. Bekantas bekanta som träffar mig på stan och säger "jag läste att du börjat plugga" eller "Jaha, jag såg på din blogg att du valt Waldorf åt dina barn, hur tänkte du då?" Då knyter det sig lite i magen. Jag som har svårt att överhuvudtaget heja på gamla gymnasiekompisar får nu panik av tanken på att dessa människor kanske vet vad mina barn har för leksaker på önskelistan.

Jag döpte bloggen till Skrytmorsan, hittade namn åt mina barn och valde att aldrig visa mitt eget ansikte på bilderna. Sen tappade jag liksom bort mig själv lite på vägen och outade mig lite åt höger och vänster. Idioti, tycker jag så här i efterhand.  Mama-uppmärksamhet och ivrigt samlande av läsare fick mig att pirrigt klampa på med för stora skor.

Rätt larvigt kanske. På något sätt har jag tänkt att mina läsare enbart består av de som officiellt följer min blogg, de som själva bloggar samt min släkt och nära vänner. Men så är det ju inte riktigt längre. Och jag tycker inte längre att det känns varken roligt eller bra.

Nej hörrni. Jag kommer, efter noggrant övervägande, att fortsätta blogga med lösenordskyddade inlägg. För sluta skriva vill jag rakt inte. Jag har ju förbövelen precis köpt ett hus och ni misstar er om ni tror att jag inte vill visa upp kommande golvval och renoveringsfadäser. Hoppas att ni, mina trognaste läsare, fortsätter att läsa trots detta. Jag saknar er för övrigt massor!

Maila mig på Skrytmorsan@hotmail.com så skickar jag lösenord (eller hur fasen det nu går till det här med lösenord. Ska undersöka saken).

söndag 10 oktober 2010

Sorgen och det värsta.

Du finns överallt, säger vi nu.
I hjärtat, bland träden, i luften. Dina små fötter med McQueen-sockar på
sparkar boll med stjärnor den här hösten.

När Frej idag höjde sitt legoskepp mot skyn och ropade "Isak, visst kan du se?
Visst kan du höra vad jag säger till dig?" är jag säker på att du kunde just det.

Dagen idag blev den tyngsta och det kommer bli så många fler.
Som Frej själv sa, "det blir sorgligt, tråkigt och dumt, nu när Isak inte finns här mer".

lördag 2 oktober 2010

Semester.

Jag är på en liten mental semesterresa från det vi kallar nätet. Återkommer så snart reskassan tryter.

torsdag 30 september 2010

Dagens Lage.

Två dagar i rad har Lage haft röda, torra utslag på kinderna när jag hämtat honom från förskolan.

Skrytmorsan: "Har du någon aning om var utslagen kommer ifrån? Har du ätit något speciellt som du aldrig ätit förut? Eller har du kanske tvättat ansiktet med någon tvål eller så?"

Lage: *funderar länge* "Nu vet jag var utslagen kommer i från! Jag trillade ju ned från en stol i måndags och då blev jag ju helt utslagen! Det är därifrån utslagen kommer!"

onsdag 29 september 2010

Väntan.

När man ska bli bibliotekarie är det fint som snus att ha en bror i branschen. Han har precis snokat upp en bok som jag haft svårigheter att få tag i, så nu väntar jag på att det lilla obskyra bibliotek där boken finns ska öppna.



Skrytmorsan + vänta = sant. Ärlighetens namn borde jag kalla mig själv Väntmorsan (om jag hade varit en indian skulle mitt namn ha varit "Väntande tanten" eller "Lilla väntande molnet", det lät mer Indianmässigt. Om ett år kanske jag skulle ha bytt namn dock, till "Hasande toffelmolnet". Kanske. Eller inte).

Hur som haver, tack för alla fina ord till förra inlägget. Om allt går fint vid besiktningen av huset får vi nycklarna 1:a dec. Det pirrar i kroppen och knäpper i öronen när jag tänker på det. Skrytmorsan kommer ha en matkällare i köket och en glasveranda på gården . Rutigt köksgolv kanske? Virrvarr-bänkskiva i köket? Bubbel i badrummet? Planerna är många, vilket känns vansinnigt roligt och inte ett dugg jobbigt. I alla fall nu, innan vi satt igång med det hela.

Nu öppnar biblioteket. Ska gå in och botanisera.

tisdag 28 september 2010

Husägare.

Det är mycket nu. Kanske för att jag så här på en vanlig surtisdag har blivit husägare. Ja, om allt är ok på besiktningen vill säga (men det tror jag att det är).

Ett litet mysigt underbart radhus från femtiotalet, snart med rutigt köksgolv.

Lycka!